Ny analyse: Nordiske skatteregler lægger stort ansvar på individuelle grænsependlere og risikerer at begrænse det nordiske arbejdsmarked

Ny analyse: Nordiske skatteregler lægger stort ansvar på individuelle grænsependlere og risikerer at begrænse det nordiske arbejdsmarked

Den nordiske skatteaftale er lavet for at undgår dobbelt beskatning af pendlere og sikre grænsekommunernes skatteintægter og økonomi. Men der findes en udbredt opfattelse, blandt individuelle grænsependlere og deres arbejdsgivere, om at det er svært at få korrekt information, at skattereglerne leder til mere administrativt arbejde og desuden betyder en risiko for restskat, samt at forskellen i beskatning mellem såkaldte grænsegængere og de øvrige grænsependlere er uretfærdig. Det skaber fremover en risiko for at potentialerne i et grænseoverskridende nordisk arbejdsmarked ikke tages hånd om, så man i stedet undviger at arbejde over grænsen, for at slippe for at håndtere forskellige regler for skat og social sikring.      

I arbejdet med analysen “Upplevda konsekvenser av det nordiska skatteavtalet”, som er udarbejdet på opdrag af de nordiske grænsetjenester, Grensetjänsten Norge-Sverige, Nordkalottens Gränstjänst og Øresunddirekt, har Øresundsinstituttet interviewet 35 grænsependlere, arbejdsgivere, repræsentanter for kommuner og for grænsetjenesterne i Sverige, Norge, Finland og Danmark. Interviewsne viser at der er en række oplevede problemer, fremfor alt for de pendlere som er såkaldte grænsegængere og dermed følger specielle skatteregler. I korthed betyder det at den nordisk skatteaftale at grænsependlere betaler skat i arbejdslandet, men grænsegængere – personer som bor i en grænsekommune og arbejder i en grænsekommune i nabolandet – i stedet betaler skat i landet de bor i og selv har ansvar for at indbetale til skattemyndigheden. Mellem Sverige og Danmark findes der dog en speciel tillægsaftale, som gør at samtlige grænsependlere betaler skat i arbejdslandet.

| Læs hele rapporten her |

 

Highlights från rapporten:

  1. Otydliga regler och svårt att få rätt svar. Bristen på information kring reglerna för skatt och socialförsäkring för gränspendlare lyfts fram av så gott som samtliga intervjupersoner. Några av gränspendlarna har skickats runt mellan olika myndigheter och fått olika – och ibland felaktiga – svar, eftersom handläggarna på myndigheterna inte alltid är medvetna om skillnaden på gränsgångare och icke-gränsgångare. Många intervjupersoner i olika gränsområden vittnar om att det gäller att få tag i rätt kontor eller handläggare på myndigheterna för att få korrekta svar.
  2. Oförutsägbarhet för gränsgångare. De intervjupersoner som upplever beskattningen som mest problematisk är gränsgångare, som får bruttolönen utbetald från arbetsgivaren i arbetslandet, efter avdrag för eventuella sociala avgifter, och själv ska betala in skatten till skattemyndigheten i bosättningslandet. Situationen försvåras ytterligare om en gränsgångare saknar fast jobb med en fast månadslön, eftersom det då blir svårare att i förväg beräkna den månatliga skatten. Detta gäller exempelvis om lönen baseras på oregelbundna arbetstider, som för timvikarier, eller skiftande arbetstider och extra arbetspass. Dessutom kan valutakurssvängningarna försvåra förutsägbarheten i hur mycket skatt som ska betalas in. Sammantaget innebär det att gränsgångarna riskerar att betala antingen för mycket eller för lite i skatt.
  3. Mindre pengar kvar i plånboken. Även om gränsgångarna betalar skatt i bosättningslandet är de socialförsäkrade i arbetslandet. Skillnader mellan hur länderna hanterar socialförsäkringsavgifterna skapar ibland effekter som många gränspendlare upplever som orättvisa. Exempelvis betalar en gränsgångare som bor i Sverige och arbetar i Norge svensk skatt, som är högre än den norska, men även norsk socialförsäkringsavgift. Det innebär att denna gränsgångare får mindre kvar i plånboken jämfört med en person som både betalar skatt och sociala avgifter i Norge. Gränsgångare som bor i Finland och arbetar i Norge får på grund av skillnader i hur de sociala avgifterna definieras i de båda länderna inte dra av hela beloppet som har betalats för den norska socialförsäkringsavgiften i deklarationen. Det får däremot deras grannar som betalar skatt och socialförsäkringsavgift i samma land göra. Upplevda ekonomiska orättvisor som dessa innebär, bedömer flera intervjupersoner, att det ekonomiska incitamentet att ta ett jobb i en gränskommun inte är lika starkt – trots skillnader i lönenivå och valutakurs.
  4. Ändring i skatteavtalet – risk för restskatt och osäkerhet kring skattenivån. 2009 gjordes en ändring i det nordiska skatteavtalet, som innebär att både arbetslandet och bosättningslandet har rätt att ta ut skatt på socialförsäkringsförmåner från en gränspendlare. Först tas skatten ut i arbetslandet, men därefter kan även bosättningslandet kräva eventuell mellanskillnad på skatten om det har en högre skattenivå. Detta har bland annat drabbat pensionärer som intervjuats till denna rapport. De pekar på att det varit mycket svårt att förutsäga hur mycket skatt som skulle betalas på pensionen och det därför kommit en stor restskatt från skattemyndigheten. För gränspendlare som jobbar i Norge betyder ändringen även att de riskerar högre skatt vid sjukskrivning.
  5. Administration och stort ansvar på individen. Att arbeta över gränsen innebär extra administration för alla gränspendlare, särskilt gränsgångarna som själva betalar in sin skatt. Alla gränspendlare måste deklarera såväl i arbetslandet som i bosättningslandet. Men länderna delar inte alltid information med varandra digitalt, vilket ställer krav på att gränspendlarna själva måste kunna dokumentera sina inkomster samt inbetalningar för skatt- och socialförsäkring. Ofta måste deklarationerna göras manuellt, på papper, eftersom gränspendlarna inte har tillgång till digitala tjänster i det ena landet. Det kan ställa till problem i en vardag där exempelvis lönebesked inte alltid finns i fysisk form.
  6. Utmaningar med en rörlig arbetsmarknad med skiftande arbetstider. För en gränsgångare innebär skiftande arbetstider och arbetsgivare en extra oförutsägbarhet kring skatt och socialförsäkring, jämfört med att ha en fast inkomst varje månad från en enda arbetsgivare. Ständigt nya inkomstbesked måste lämnas till skattemyndigheterna, för varje månad som inte är den föregående lik. Det kompliceras ytterligare om en person jobbar i både gränskommuner och icke-gränskommuner eftersom inkomsten då ska beskattas i olika länder. Dessutom får problemen ytterligare en dimension för dem som jobbar hos flera arbetsgivare och i två olika länder. Om arbetet i bosättningslandet överstiger 25 procent eller om personen är offentligt anställd blir arbetsgivaren i arbetslandet skyldig att betala sociala avgifter i bosättningslandet.
  7. Pendlingsmönster – lönsamt att pendla längre. Ett sätt för pendlare att undgå gränsgångarregeln är att pendla till kommuner som inte är gränskommuner. De slipper då mycket av det administrativa besväret och det ger i vissa fall även mer pengar kvar i plånboken efter skatt. Att vissa gränspendlare väljer att pendla längre kan få konsekvenser såväl för miljön som för den enskilda pendlaren och dennas eventuella familj, så som mindre fritid och högre transportkostnader. Andra väljer att folkbokföra sig i kommuner längre in i landet, något flera intervjupersoner vittnar om, trots att de bor och utnyttjar servicen i en gränskommun.
  8. Risk för begränsning av arbetsmarknaden.Det finns också en risk att pendlingen i sig minskar, i flera gränsområden. Ett exempel är Nordnorge, där kommunerna som vänt sig till Nordkalottens Grensetjeneste uppger att det har blivit svårare att rekrytera personal från Finland eftersom framför allt unga inte vill bli gränsgångare. Det utgör en reell risk för dessa kommuners möjligheter att erbjuda vård och annan offentlig service till sina invånare. Flera arbetsgivare uppger också i intervjuerna att det innebär ett mer administration och krav på ökad kunskap att anställa gränspendlare. Därför finns exempel på de arbetsgivare som hellre anställer personer från det egna landet.
  9. Möjlighet att underlätta för gränsgångarna. De personer som intervjuats i samband med denna analys lyfter fram följande önskemål om hur det nordiska skatteavtalet och andra förhållanden kring gränspendlingen skulle kunna förändras:
    – Många önskar att gränsgångarregeln helt tas bort, så att alla betalar skatt i arbetslandet. Därefter får staterna fördela skatteinkomsterna till rätt land och kommun.
    – Med digital tillgång till systemen i de övriga nordiska länderna skulle vardagen förenklas för många gränspendlare, som skulle få lättare att deklarera, att hantera dokument och blanketter från myndigheterna och begära socialförsäkringsförmåner.
    – Ökad kunskap om lagar och regler i förhållande till gränspendling hos myndigheternas handläggare skulle avsevärt minska problemen för gränspendlarna.

Fakta: Det nordiska skatteavtalet

  • Avtalet skrevs 1996 med syftet att undvika dubbelbeskattning i de nordiska länderna. Huvudregeln är att gränspendlare betalar skatt i arbetslandet.
  • Gränsgångarregeln omfattar de pendlare som bor i en gränskommun och arbetar i en gränskommun i grannlandet. För att säkra gränskommunernas ekonomi betalar de skatt i bosättningslandet.
  • Sverige och Danmark har slutit ett bilateralt tilläggsavtal till det nordiska skatteavtalet. Därför finns ingen gränsgångarregel mellan de båda länderna, som i stället har en statlig kompensationsordning sinsemellan.
  • Gränspendlare är som huvudregel socialförsäkrade i arbetslandet. Det gäller även gränsgångare. Detta regleras av en EU-förordning.

 

– De största problemen som de intervjuade gränspendlarna – särskilt gränsgångarna – upplever handlar om att det kan vara svårt att räkna ut hur mycket skatt de ska betala, och även att få rätt information från myndigheterna. För gränsgångarna krävs dessutom en hel del administration och manuellt arbete och i vissa fall får de mindre kvar i plånboken än andra gränspendlare eller personer som arbetar i landet där de bor, säger Anna Palmehag, analytiker Øresundsinstituttet.

– Analysen visar att många gränspendlare i Norden upplever problem i relation till reglerna för skatt och socialförsäkring, där de förstnämnda regleras i det nordiska skatteavtalet. Det gäller framför allt så kallade gränsgångare, som själva betalar in sin skatt till bosättningslandet. Ett tungt ansvar för att göra rätt vilar på individen, säger Johan Wessman, vd Øresundsinstituttet.

Analysen “Upplevda konsekvenser av det nordiska skatteavtalet” har utarbetats av Øresundsinstituttet på uppdrag av de nordiska gränstjänsterna Grensetjänsten Norge-Sverige, Nordkalottens Gränstjänst och Øresunddirekt. Slutsatserna bygger på intervjuer med 35 gränspendlare, arbetsgivare, kommunföreträdare och representanter för gränstjänsterna i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Analysen  presenterades i samband med Grenserådets möte i Karlstad den 28-29 november 2018.

| Læs hele analysen her |

 

For mere information kontakt:

Johan Wessman
Adm. direktør for Øresundsinstituttet
Mobil +46 (0) 702 52 32 41
johan.wessman@oresundsinstituttet.org

Anna Palmehag
Analytiker ved Øresundsinstituttet
Mobil +46 (0) 703 05 60 72
anna.palmehag@oresundsinstituttet.org